Transoniskt vingfladder – bakgrund, forskning och utblick
Föredrag av Axel Bååthe, SAAB AB, sektionen för strukturdynamik, aeroelasticitet och vapenseparation
PLATS: KTH Sal E52, Osquars backe 14 KARTA
TID: Torsdagen 20 september 18:00
ABSTRAKT
I en utopisk värld är flygplan helt styva konstruktioner. I praktiken är detta dock långt ifrån sanning och man kan när man flyger och tittar ut på vingarna vid start med blotta ögat se flygplansvingarna deformeras på grund av luftkrafterna på vingarna. Därför ägnas mycket forskning och utveckling vid flygplansdesign åt kopplingen mellan aerodynamik och strukturdeformationer, och denna vetenskap har till och med ett eget namn, aeroelasticitet.
Ett av de mest kända och spektakulera aeroelastiska fenomet är fladder, som kan leda till att vingarna separeras från flygplanskroppen (ej önskvärt). Därför är det av yttersta vikt att dimensionera flygplan efter det kritiska dynamiska tryck som ger fladder vid olika Mach-tal. En farlig företeelse kopplad till fladder är en minskning av detta kritiska dynamiska tryck i transonik, detta fenomen kallas också den transoniska dippen. Ännu mer problematiskt är att ordinära fysikaliska metoder fallerar i att prediktera denna dip och dyr flygprovsverksamhet behövs ofta för att klarera flygplan som fladderfria i transonik.
I detta föredrag kommer problematiken med transoniskt fladder att beskrivas utifrån tre perspektiv:
Bakgrund – Hur kan man överhuvudtaget räkna på fladder, och varför är detta så svårt att göra i transonik?
Forskning – KTH har i samarbete med NASA och SAAB genomfört världsunika transoniska vindtunnelprov för ett generiskt stridsflygplan i skala 1:4. Hur har dessa prov används för att få ökad förståelse för transoniskt fladder?
Utblick – Hur predikteras fladder idag hos SAAB och vad finns det för nya möjligheter och metoder i framtiden för ökad exakthet i transoniska fladderberäkningar?
Varmt Välkomna!